måndag 9 november 2015

Rastlöshet

Det är så skönt att ha kommit dit att jag blir rastlös av att inte träna. 
Det går att göra så mycket under en resa. Gå, springa, simma eller gå på gym. Det gäller att hitta alla tillfället för sitt eget välbefinnande.

fredag 6 november 2015

Poddar om träning

Jag är inne i ett flow. Det är kul att komma igång och röra sig ordentligt.
 
Jag inser att det handlar om att bereda plats för det som är viktigt. Nu håller jag på att skapa en rutin att gå varje morgon innan frukost och gå eller springa. Det är så skönt och det gör verkligen att jag vaknar ordentligt. Luften ute och speciellt nu när den är krispig är underbar. Du blir också nöjd när du gör det som du vill och bestämt dig för. 

En inspirationskälla just nu är Jonas Colting med hans hälsopodd. Han är underbart engagerad och påläst inom sina områden. Jag gillar att han vågar stå ut och säga sina åsikter oavsett vad etablissemanget tycker.

Han säger bland annat att det finns alltid tid att träna. Om USAs president har tid att träna. Vad har du då för ursäkt?

söndag 25 oktober 2015

Morgon och motion

Det är bara att inse. 
Jag är en morgonmänniska. 
Vilken harmoni jag får när jag direkt kommer ut på morgon och möter dagen varesig det är en promenad eller om det är springande. 
Jag får då mycket mer energi och glädje. Det är en vana som jag tänker ta med mig hem från Italien.

fredag 23 oktober 2015

Att ha tid

Det är fantastiskt att ha tid till både att motionera och skriva. Göra de två saker som jag tycker bäst om.

Springa i en olivlund

En löpning i Italien och bland olivträd.

Det ger en viss stämning. Regn mot glasögonen som gör världen lite dimmig. 

En doft av brända löv som kommer mellan varven som små doftsensationer.

Ett vackert landskap med olivträd på rad blandat med små och stora vitkalkade hus. 

Hundar som skäller och hälsar dig välkommen längst vägen.

Lyckan att ha tid och möjlighet att springa på den italienska landsbygden.

Det är löparlycka. 



fredag 9 oktober 2015

Övervinna rädslor

Stefan Ekberg från bokförlaget redaktionen skrev en bra text kring rädsla som jag vill sammanfatta i hans rubriker.

Han menar att det är viktigt att sluta vara rädd för det ger massor av konsekvenser.

-Räddsla ger ett medelmåttigt liv. Då vågar inte gå utanför ramarna och följa dina drömmar.
-Rädslor begränsar din lycka. Med det menar han att du gör det dom du alltid har gjort och vågar inte gå utanför komfortzonen.
-Rädslor begränsar din handlingskraft. Du måste helt enkelt göra saker för att åstadkomma något.
-Vår räddsla för att misslyckas. Det gör att vi inte ens försöker.
-Räddslan av att inte vara redo. Men kommer ögonblicket som du har väntat på eller behöver du skapa det tillfället själv.

Bra tankar som användbara i träning, jobb och livet i allmänhet. Våga bli den som sticker ut.

tisdag 6 oktober 2015

Om det inte går att springa är det ok att gå. Varje dag med rörelse är en bra dag. Det gäller att se och fokusera rätt. Derbyt mitt mål fär jag är idag, att röra mig varje dag och göra någonting.

måndag 5 oktober 2015

Ett steg i taget.

Om man haft en längre tid av att det har varit svårt att träna gäller det att komma igång igen. Just nu springer jag bara på lopp. De är loppen inte riktigt till för. Tanken är ju också att man skall träna innan.

Jag älskar att skriva listor. Men de får mig inte att komma ut. Det är där jag måste börja. Komma ut genom dörren. Ha löparkläderna på mig och sätta igång att springa. Varför skall det vara så svårt?

Jag är bra på att hitta ursäkter till varför jag inte skall göra något. Men det gäller att använda den förmågan åt motsatt håll. Få mig att hitta anledningar till att faktiskt ta mig ut.

Jag är stolt för jag kom ut en sväng idag när jag kom hem. Jag njöt av att vara ute. Jag skall tänka på det på onsdag när jag kommer hem så mycket senare.

måndag 10 augusti 2015

Triathlon Lidingö

Ibland är man inte klar för sina föresatser. I lördags bestämde vi att inte köra Triathlon i söndags. 
Normalt är jag inte en person som står över. 
Nu kändes det som ett bra beslut att inte göra det. Det blir nya tag nästa år istället.

torsdag 11 juni 2015

Mental inställning

Allt handlar om mental inställning och om att bestämma sig för vad man vill göra. Vara målinriktad och gå rätt väg. Ta rätt val varje dag och inte göra för stora avvikelser från sitt träningsprogram.

Jag har en ny vardagshjälte. Cecilia.
 Hon imponerar och inspirerar mig så med hennes positiva mentala inställning och vilja att lyckas. Hon bestämde sig för att köra ett marathon och hon gjorde det. Hon förvandlade bilden av sig själv från att inte springa alls till att springa ett marathon på ett halvår. 
Det är målmedvetenhet. Det är envishet. Det är mod och definitivt ett sätt att utmana sig själv och sina rädslor. Hatten av för henne. Allt detta får mig att beundra henne enormt och göra henne till min idol.

Jag vet hur det är att starta från noll. Det är tufft. Enormt tufft. Det är lätt att ta ett beslut. Det gör vi alla varje dag. Sträckan från beslutet till görandet är längre. Du gör det en dag, två dagar och så kommer motståndet. Det är då det gäller att inte ge upp utan att fortsätta. Dessa tvivel och möjligheter att ge upp kommer många längst vägen. Då behövs envisheten och beslutsamheten att fortsätta. Det är så många som pratar, sätter mål men inte lyckas genomföra det som de förutsatt sig. 

Cecilia gjorde exakt det hon sa till sig själv att hon skulle göra. Hon visar att det är möjligt, med hårt arbete, vilja och envishet kan man göra allt.

lördag 30 maj 2015

Startsträckan är svårast

Varje kväll går jag och lägger mig med goda intentioner. Imorgon blir en nystart. Imorgon skall jag ta tag i mig själv.

När morgonen kommer så väljer jag att sova lite till. Jag väljer den enklaste lösningen. Ok, inte alltid men många gånger. Det gör mig trött, irriterad och besviken på mig själv. Varför är jag så bra att hålla löften till andra men inte mig själv. Det är ju lika viktigt.

Jag är en proskrarerare av stora mått. Det är en vana som jag vill sluta med. Det är en vana som jag inte gillar hos andra eller hos mig själv. Hur gör man för att sluta med det beteendet.

tisdag 26 maj 2015

Colour run Stockholm

Roligt med ett lopp som bara består av glädje och färg. Ett lopp där dansen och färgbad är viktigare än tiden du springer loppet på.

För mig är det första gången jag sprungit två lopp på en vecka.



Hejarklack

Förra måndagen sprang jag mitt första lopp i Danmark, Feminaloppet.
Det är roligt att prova på nya lopp och detta är för mig första gången utanför Sveriges gränser. 

Förrutom trevlig arbetskamrater som hjälptes åt att peppa varandra så hade vi en fantastisk hejarklack. Jag har inte haft det så ofta tidigare och inser hur viktigt det är. Det är underbart att ha någon där som ser och hejar på just dig. Många gånger är publiken på ett lopp fantastisk på att få med oss deltagare.



fredag 15 maj 2015

Jawbone

Idag fick jag ett trevligt meddelande från Jawbone. 8 miljoner steg har jag gått på 1 år och 9 månader. 12 400 steg om dagen. 

Helt klart går jag mer när jag har en morot och vän som peppar mig i mitt arbete mot ett hälsosammare liv.



måndag 27 april 2015

Att vänta ut tiden.

Kristallerna verkar börja vara tillbaka på plats. Jag är tillbaka på jobbet. Men jag är fortfarande inte mig själv. Jag orkar inte lika mycket och jag är så trött. Kan ibland vilja sova direkt när jag kommer hem. Det är inte normalt. 

Jag antar att det fortfarande sitter kvar men det är någonstans i bakgrunden av min kropp. Men det är så frustrerande. Jag vill vara mig själv igen. Vet att jag borde vara tacksam. Jag är inte yr länge och jag mår inte illa. Det var fruktansvärt.  
Snälla högre makter, gör mig helt frisk nu. Jag lovar att förvalta det väl.

torsdag 16 april 2015

Hoppet återvänder

Idag har kristallerna varit lugna. De har inte fört så mycket väsen. Illamåendet är mycket mindre och det är nu bara yrsel som kommer och går.

Mitt hopp är tillbaka. Jag börjar bli bättre och jag vågar börja tro på det också.

Tusentack för att välmåendet är på väg tillbaka.

tisdag 14 april 2015

Frustration

Jag är trött på att vara yr och illamående. Nu har jag varit det i en vecka, kan det inte bara sluta nu. Snälla, sluta och låt mig få komma tillbaka till mitt vanliga liv. Jag känner inte att jag kan tänka ordentligt. 

Jag saknar att gå ut och gå, springa och bara vara ok. Normalt går jag runt 10 000 steg om dagen, denna sista vecka ligger det runt 1000 steg om dagen. Så jag är ganska fast i mitt hem. Det är jag inte van vid. Det är en tiondel av min normala rörlighet.

Det måste vända nu. 

måndag 13 april 2015

Sjukdom lägger hinder i vägen.

Jag har insett att jag inte kommer att klara av ett halvmaraton just nu. Det är tråkigt, men det känns viktigt att vara ärlig mot mig själv.

Jag har fått något som heter kristallsjukan. Det är kristallerna i örat som inte längre är på plats. När de rör sig tror min kropp och hjärna att vi åker karusell, mer eller mindre hela tiden. Det är inte roligt alls. Att må illa nästan konstant, inte ha någon matlust och detta snurrande. Det är inte hela tiden men det kommer i vågor. I lördags mådde jag ok och hade hopp om livet. I söndags var det som att åka ner i ett svart hål av illamående och snurrande. 

Koncentrationen är inte så bra och jag är väldigt trött. Det finns inte så mycket att göra, utan man får vänta ut eländet. Jag har fått en manöver som jag gör samt några övningar. Jag försöker också gå ut, ordination från doktorn är att rörelse är bra. Men jag går sakta och ibland lite vingligt pga yrsel, så löpning är inte att tänka på just nu. Det är tre veckor kvar till halvmaraton och därför ger jag upp tanken om att kunna fixa det just nu. Jag får ta en annan tävling senare.

Jag litar inte riktigt på mig själv att vara ensam ute, gå ner för trappor eller att köra bil. Så jag är inte alls så självständig som jag brukar vara. 

Vad jag drömmer om att bli bra igen. Vad jag uppskattar när kroppen och huvudet fungerar normalt. Jag vill bli frisk nu. Det känns fånigt att nästan inte orka med någonting, att vara beroende av hjälp och lätt känslomässigt berörd.

måndag 23 mars 2015

Löften...

Jag börjar ladda inför nästa tävling,Gävle halvmara. I en hel vecka har jag gått omkring och tänkt. Nu borde jag komma igång. Ikväll skall jag ut. Men ingenting händer. Jag fortsätter att tänka. Det blir bättre till helgen. Då är det ljust. Då kommer jag ut. Visst är det så att det är lättare på dagen att springa. När du kan välja en runda i skogen som bara den kan ge dig massor av energi. 

Men det går inte bara att tänka jag ska. Det handlar om att göra också. Även om det låter enkelt, så är det svårt. Det är bara att gå ut. Ja, men om det nu är så enkelt. Varför är det inte fler som gör och lever sina drömmar? Nu har jag i alla fall bestämt mig. Nu har jag två alternativ, antingen ut och springa eller gå igång på träningscykeln hemma. Där kan jag inte skylla på dåligt väder. Den fungerar i alla lägen.

Idag är det måndag. Nystart som vi kan ta oss varje dag. Det blåste ute då det blev träningscykeln i tjugo minuter. Det känns bra. Jag gjorde det som jag lovade mig själv.

söndag 15 mars 2015

Årets första cykeltur

Igår var jag ute på årets första cykeltur. Det var mysigt i det fina vädret. 

Jag inser samtidigt vilken färskvara träning är. Det kommer att ta lite tid innan jag är tillbaka på samma nivå som i höstas. Men det är det värt.

söndag 8 mars 2015

Tankesätt

Träning handlar så mycket om mental träning. Att vara positiv, att våga orka fast det går dåligt. Att inte ge upp. 

En träning eller ett lopp kan gå helt fel med fel tankar. Därför gillar jag dess ord så mycket som jag hittade på Facebook.

fredag 6 mars 2015

Jag är klar med halvvasan.

Efter all träning, all nervositet innan loppet, är jag nu klar med halvklassikern. Det är en stor lycka och samtidigt känns det lite tomt. Det är lite grann samma sorg som när jag läst ut en bra bok. Man vill hålla fast de sista minutrarna så mycket som det bara går.

Allt som kunde gå fel innan loppet gick fel. Min tävlingskompis blev sjuk. Dagen innan jag skulle åka till Mora gick både min stav och mina solglasögon sönder. Två mycket viktiga saker som jag behöver när jag åker skidor. Jag har försökt tänkt på alla duktiga idrottsmän som är bra på att positiv mental träning. Ingenting mer kan gå fel nu. Det är bättre att det sker under träningen än under själva tävlingen. Allting går att ersätta utom om jag blir sjuk eller bryter något ben på mig själv. Kom igen, detta kommer att gå bra. 

Det har också kommit så många positiva kommentarer och tillrop från min familj, släkt och vänner. Vet inte vad jag skulle gjort utan dem. De har varit ett enormt stort stöd. 

Sista dagen innan loppet var jag väldigt nervös. När jag åkte till Mora för att hämta mitt startnummer såg jag andra tävlande som körde i öppet spår. Jag blev glad när jag såg dem samtligt som jag var nervös för allt som kunde hända. Det var bra att gå förbi målgången och mentalt förbereda mig att jag skulle vara där nästa eftermiddag. Vasaloppet är nog det lopp som jag jobbat mest på mental förberedelse för. Det är också den gren som är svårast att träna till när det inte finns så mycket snö och rullskidor är inte min grej. 

Den stora saken med denna tävling är att det är det första stora lopp som jag deltagit i och gjort helt själv. De andra loppen har jag haft någon med mig i bilen, bott med även om vi inte kört samma distanser. Det var en mycket större sak att göra hela denna resa än något annat jag har gjort. När du är ensam får du så mycket tid att tänka.

Samma dag, upp tidigt och åka mellan Sälen  och Mora. Ta en buss upp till startplatsen i Oxberg. Jag var i den tredje startgruppen. Under tiden i spåret hann jag gå igenom alla känslor och här hjälpte den mentala träningen. Jag inser att jag skulle kunna arbeta ännu mer på den delen. Första sträckan runt sjön var tuff. 
Vallan som jag hade gjort själv höll inte. Det behövdes klister, mycket klister pä för den dagens förutsättningar. Det fick jag inte hjälp med förrens i första stoppet. Tack och lov fanns där vallahjälp att få. Det innebär att de första 9 km nästan tog två timmar och de tog på krafterna. Den nya vallan hjälpte men jag fick hålla igen på mina krafter för att orka hela vägen.

Mitten av loppet kändes tungt. Det är då man skall hitta anledningarna till varför utsätter jag mig för detta. Jag lovar mig dyrt och heligt att det skall ta tid innan jag gör detta igen. Samtidigt är det en beslutsamhet att jag skall klara detta. Jag vill och jag kan.

Jag åker på skidor med fullt av andra människor där alla är koncentrerade på sin åkning och ingen pratar med varandra. Alla är så upptagna med sitt eget samtidigt som det är häftigt att dela sina ansträngningar i tystnaden. 

Åskådarna ger kraft och energi längst vägen. Vad skulle vi göra utan deras glada tillrop. En kille stod längst vägen och byggde två snögubbar.

När det var 7 km kvar träffade jag Alina. Vi började tala med varandra om allt möjligt och helt plötsligt kändes inte resan tung längre. Kilometrarna började gå snabbare och snabbare fram. Helt plötsligt var det bara fem, tre och en kilometer kvar till Mora. Den sista biten njöt jag över att snart vara framme och verkligen klarat av mitt mål. Att den sista biten blev så bra berodde på min nya vasaloppskompis Alina. 

Allt som allt var det en fantastisk dag och jag har lärt mig mycket om mig själv.







måndag 16 februari 2015

Sista etappen på Vasaloppet

Snart är det dags, att åka Vasaloppet igen. Det ser jag verkligen fram emot. 

Jag hoppas att vädret är bra och att vi får ok med snö. Provade att åka lite i söndags och det var alldeles för isigt. 
Det var inte alls kul. Det skulle vara toppen om det var några grader kallt och riktig snö. Hjälp mig att hålla tummarna för bra skidföre.

fredag 30 januari 2015

Lagom av sötsaker

Jag läste en artikel idag om matträning. Att äta lagom och det låter så enkelt. Alla som mig som har haft någon form av matstörning kämpar hela tiden med ordet lagom. 

Jag är bäst på att avstå från t.ex godis helt än att vara lagom. När jag börjat ta en bit kan jag lika bra fortsätta. Dagen utan sött är redan förstörd. Det är just där utmaningen ligger. Ingenting är förstört och det går att begränsa sig. 
Jag vet det rent förnuftmässigt men så kan mina gamla invanda mönster ibland bara komma in och få mig att göra det jag absolut inte vill. Då känns det bättre att avstå helt eller införa det gamla begreppet lördagsgodis. Det som är skönt är att jag inte är ensam att känna så. Ibland räcker det för att man skall orka fortsätta.

Jag hade en helt sockerfri månad i november. Det var bra för mig och jag mådde förträffligt. Nu funderar jag på att införa en ny sockerfri månad men det bästa skulle vara om jag kunde hitta balansen. Balansen med lagom och få den att fungera.

måndag 5 januari 2015

Vilodag

Idag är det min officiella vilodag. Jag har varit ute och gått men i övrigt tagit det lugnt. Helgerna är snart slut och det gäller att njuta av lugnet medan jag kan.

När man ser alla ute på sjön Ravan blir jag sugen att lära mig långfärdsskidskor.

söndag 4 januari 2015

Min förhoppning för året.

Jag vill bli lite bättre i år.
Lite snabbare, lite bättre bättre teknik och fortsätta att ha roligt i all varierad träning som jag gör.

När det gäller simningen skulle jag gärna kunna simma utan näsklämma innan sommaren startar.

fredag 2 januari 2015

Present

Idag har jag fått ett par löparskor Newton. Jag tror att de kommer att ge mig stor glädje under detta år och finslipa min löpteknik. 

Jag har även fått en bok om löpning, så nu blir det att utveckla löptekniken i år inför Gävle halvmara i maj.

torsdag 1 januari 2015

Mål 2015

Jag skall göra halvvasan så att jag blir klar med halvklassikern och det ser jag fram emot.

Jag har också anmält mig till halvmaraton i Gävle.

Jag kommer att simma i Danmark nästa år förbi riksdagshuset och Christiansborg.

Lidingö triathon har varit så snälla och bjudit mig på en ny startplats till detta års lopp. Det tackar jag så mycket för. Det var för att jag kom i mål sist. Jag var den sista som vann.

Jag kommer säkert att hitta något mer spännande att göra men detta är en bra början.

Reflektioner över 2014

 Då tjejklassikern gick så bra bestämde jag mig att ta nästa steg och göra halvklassikern. Min kusin valde att göra hela klassikern. Vi har i alla fall försökt att följa varandra på tävlingarna.

Min första insikt för året var när jag fick välja att hoppa av Vasaloppet. Jag hade inte fått tillräckligt med träning, reste för mycket i jobbet och det fanns ingen snö. Nu kan man både börja och avsluta med skidåkningen på klassikern. Det är nyttigt att ibland få avstå för att senare kunna ta igen det senare. Det är viktigt att känna till sina egna begränsningar.

Men det har blivit en del lopp. Av halvklassikern är Vättern, Vansbro och Lidingö avklarade. Alla tre lopp har varit fina och det har varit coolt att lägga på ytterligare 50 procent på tidigare distanser. Ditt träningssjälvförtroende växer och växer.

Jag har även sprungit Sundsvalls första brolopp, över den nya fina bron. Jag fick veta det i sista minuten och bestämde mig för att köra upp och göra den. Jag har också fått veta att det finns en Sundsvalls klassiker. Vi får se om det är något som jag vill göra längre fram. Jag blev lite sugen på det. Det är kul att främja sin gamla hemstad.

Min älskade och jag körde tunnelloppet i Stockholm som också är ett en gångslopp. Det var mysigt att springa tillsammans och kul att få se bron innan bilarna fick börja köra där. 

Jag skulle även sprungit Sigtuna statslopp. Men jag var förkyld och fick istället boka om till gåklassen på 5 km. Det var en fin tävling och jag skall se till att springa milen ett annat år.

Det största utmaningen i år var dock triathlon, i sprintklassen. Jag har provat alla grenar var och en för sig. Men det var något helt annat att göra dem alla på en gång. Jag lärde mig mycket av det loppet och har tidigare delat med mig av mina tankar kring det. 
Det var en upplevelse som jag vill göra igen och få revanch på. 

Avslutningsvis är jag nöjd med årets träning och tävlingar och ser fram emot 2015.