1 månad avklarad

Nu är en månad avklarad. Det känns riktigt skönt och jag är glad att jag gjorde det. Det är lättare att avstå än att äta lite. 

Denna månad skall jag arbeta på balans. Att äta lite eller avstå men jag kan inte helt säga nej i december och när det är vår stora födelsedagsmånad.

Socker uppehållet

Det går bra, riktigt bra att hålla extra sockret borta. Det var mindre jobbigt än jag trodde och det har fått mig att uppskatta mat ännu mer. 

Jag funderar om jag skall fortsätta en månad till. Nu vet jag att det inte är rätt månad. Det är födelsedagskalas, det är jul med allt vad det innebär. Men det skulle vara häftigt att faktiskt göra och klara det.

Tunnelloppet.

Jag vill börja att ge en eloge till arrangören av tunnelloppet. 

Det var välplanerat. 

Många fina happenings efter vägen och jag är väldigt glad att jag är en av de 35000 som sprang.

Uppladdning tunnelloppet.

För drygt en månad sprang jag Sundsvalls brolopp. Det var verkligen ett roligt lopp.

Idag laddar jag för att springa i Stockholms tunnel som om en vecka öppnar för biltrafik. Det skall bli jättekul.

42 000 anmälda, så det komner bli trångt men en stor folkfest.

100 dagar kvar

Nu är det 100 dagar kvar till Vasaloppet.

Snälla vädergudar, låt det bli snö, låt det bli vinter. 

Jag vill börja träna att åka skidor.

Sötsuget?

Hur går det med min vita månad?

Bara bra tack. Det har nu gått 19 dagar och det känns riktigt bra. 

Jag har inte samma önskan eller längtan efter godis längre. Det är skönt för jag kan ibland känna mig helt hysterisk. 

Du vet när tanken kommer, jag vill, jag vill, jag måste ha. Det är otroligt vad påverkad jag varit av socker. Jag skall försöka att fortsätta att begränsa sockerintaget i december. Jag mår mycket bättre av att inte äta godis.

Jag vet ju också av erfarenhet att jag har svårt att begränsa mig. Jag är en person som vill ha allt eller inget. Så det kommer att vara min träning i december att arbeta på att begränsa mig.

Det är skönt att det går så bra och jag kommer min stolt över mig själv.

Vinterträning

Luften när det är runt noll grader är härligt  att träna i. Det är som att få riktigt kallt gott vatten från en vattenkälla i fjällen. 

Att springa när det kommer rök ut munnen och kinderna får en liten röd färg. 

Egentligen förstår jag inte varför man grusar sig för att gå ut på vintern. Det är så härligt bara man kommer ut och alla allergitriggers är borta. 

Att kunna förlora.

Jag skall ärligt säga att det är något som jag aldrig har varit bra på. Jag vill inte förlora i något sammanhang och är en riktigt dålig förlorare.

I dag när jag satt och tittade på en innebandy match började jag att tänka över detta. Hur viktigt det faktiskt är att både kunna vinna, gå ut för att vinna men också kunna förlora med högburet huvud. 

Frågan är hur man lär ut det? Det är nyckeln till idrott men också till mycket annat vi gör i livet. Vi behöver lära oss att misslyckas och försöka igen. Misslyckas och försöka igen. Inte ge upp som är så enkelt utan fortsätta. Lära oss av dem som kan, de som är bättre än oss och ha dem som mentorer. 

Våga lära mig och tänka nytt. Om något inte lyckas, hur gör jag det på ett annat sätt, med en annan liten nyans för att få ett annorlunda resultat. Varje erfarenhet som du får längst vägen, det är ditt investerade kapital mot ditt mål.

Så vad skall jag göra? Våga misslyckas och förlora lite mer.

Äntligen börjar det bli bättre

Jag har fått hopp. 

Förkylningen börjar bli bättre. 

Jag skall ta en lång promenad imorgon eller om jag känner mig bra springa en sväng. Det ser jag verkligen fram emot.

En vit vecka klar

Då är första veckan avklarad. 

Det känns jättebra och jag känner mig renad i kropp och själ.

Det var ett bra val och jag ser fram emot att fortsätta. Jag skall nog inför en vit månad per år.

Positivt tänkande

Det är mitt nästa steg. Fortsätta med naturmedlet men också tänka positiv.

Förkylningen skall vara borta till på söndag. Nu har den fått tillräckligt med tid. Nu får det vara bra.

Utrotning pågår.

Idag bestämde jag mig för att förkylningen skall då. Jag kan inte gå med den längre. Jag funderade på att ta mina dundertabletter från Egypten. Men min syster övertalade mig att gå den naturliga vägen. Så jag jag druckit detta ikväll. Alltså måste jag bli frisk imorgon...

2 glas citronvatten

Gurglat mig med bikarbonat

Druckit te gjort på färsk ingefära, färsk vitlök och citron

Gurglat mig i kokosolja

Jag frågade om jag verkligen skulle göra allt på en gång. Det skulle jag.

Måste säga att jag både ser fram till och är nyfiken på resultatet imorgon.

Förkylningen ger sig inte.

Jag vill att den skall sluta nu. Den har varat i två veckor nu.

Fördel är att maten inte smakar lika mycket och det är inte lika roligt att äta. 

Nakdel är att jag vaknar mitt i natten och har svårt att andas. Näsan vill hela tiden ha nässpray och jag försöker att inte överdosera.

Min lust att komma ut och springa är jättestor. Förstår att jag måste vänta, men jag vill. Det har blivit värre de sista två dagarna. Jag försöker i alla fall gå ut och gå. Varje morgon går jag av en station tidigare och går genom Hagaparken. Det är en bra morgonrutin.

Sötsug, vad är det?

Kan det vara så lätt att när man väl bestämmer sig till 100 procent av själ och hjärta, så fungerar det faktiskt. Är det så enkelt? 

Jag kan inte hjälpa att fundera vilka mekanismer som sätter igång. Ibland fungerar det och ibland fungerar det inte. Vad är skillnaden?

Är det så att jag vill för mycket, men ibland halvhjärtat? Att det är därför jag ibland misslyckas?

Jag förstår att stå vid sitt eget ord är enormt viktigt. Att respektera sig själv och sina beslut. 

Fortsätta att hålla fast vid mitt beslut trots att omgivningen ibland inte gillar att du förändras. 

Att omgivningen ibland motarbetar dig. Det kan ju också vara så att ingen tror på dig. Det kan både få dig att bli sporrad och få dig att tappa modet.

Eller är det så att det är så skönt att bestämma sig, verkligen ta ett beslut att motivationen hålls uppe av det? 

Hur som helst fungerar  det. Tredje dagen utan socker och det känns jätteskönt. Utmaningen med mig för mig själv är att jag är en allt eller ingenting person. Det innebär kort och gott att jag har svårt att vara lagom. Att begränsa mig. 

Men skam den som ger sig. 

Jag har börjat träna på lagom igen och på att njuta i långsammare takt. 

Det vet jag att det fungerar bäst i längden. Det är för mig att hitta en balans.

Förkylningen sitter i.

Förkylningen sitter i och jag drömmer om att få komma ut och springa. Jag går en del istället men det är inte samma sak. Men den har snart varit i två veckor och borde ta slut vilken dag som helst.

Avgiftningen går bra. Jag känner mig stark och står emot alla frestelser. Jag känner inte ens att jag vill ha dem.

Jag skall inför en månad avhållsamhet per år.

Avgiftning

Vår mat är vårt bränsle och ibland kan det bli för mycket av det goda. Jag har haft en sådan period nu ett tag. Att jag bara velat ha mer och mer av allt. Det är inte bra för mig eller någon annan. Det gäller att njuta lagom. 

För att komma tillbaka dit skall jag ha en vit månad med start från idag. Ta bort allt socker som går att ta bort. Det betyder inget godis, choklad, lakrits, glass, kakor eller bakverk och tårtor. Det innebär också inget vitt bröd eller alkohol. 

Det känns super att ha tagit det beslutet.