lördag 26 juli 2014

Superklassikern och förebilder

Det finns olika sätt att göra klassikern på. Jag måste säga att jag är imponerad av dessa personer.

1. Anders Lindén. Fixar hela klassikern med alla grenar på rn total tid av 19 timmar och 46 minuter. Det är en helt otrolig prestation. Han startade med Vasaloppet och avslutade med lidingöloppet. Han har en fantastisk skildring om hur han inte minns de 12 sista kilometrarna. Att han fick hjälp hem efter bragden och somnade i trappan.
Undrar hur lång tid det tar för kroppen att ta igen sig efter en sådan ansträngning.

2. Lars Erlman gjorde samma sak i år, men han startade med Vätternrundan och avslutade med Vansbro simningen. Han körde sina 3 km, trots tävlingen i övrigt var nerkortad. Genom Vansbro fick han köra en pågående tävling tillsammans med oss andra. Vi såg honom komma in med helikoptern strax innan Carina skulle simma. Han klarade sig också under 24 timmar och jag räknar med att vi går följa honom i höst när SVT sänder andra omgången om klassikern. 

3. Aron Andersson. Rullstolsbunden som förra året tog sig upp för Kebnekaise och i år kör klassikern. Han gör de olika momenten när tävlingarna är men har som målsättning att ha en totaltid på 24 timmar.

Vilken vilja de har alla tre och vilka inspirationskällor de är för mig.

Tack!

fredag 25 juli 2014

Värme

Värme måste betyda att jag skall vila från träningen, eller hur?

Det är ok att gå men jag har svårt att se mig själv springa just nu. Vet att det går. Men jag har riktigt svårt att motivera mig själv. 

Jag vill inte klaga över värmen. Jag njuter. Men jag är inte så aktiv. Men det är ok. Vila är en del av träning. Du behöver återhämta dig för att bli bättre i träning och det är det jag lever efter just nu.

Minnen från Vansbro

Denna gång valde jag att köpa en tröja från Vansbro som ett minne. Visst är dem fin?

Det är en tävling som jag funderar på att göra nästa år igen och en av de grenar som jag vill prova hela sträckan på 3 km.


Vansbro och simning

Återigen imponerades jag av arrangemang kring Vansbro och simningen. Det är så välarrangerat. Varje besök där uppe får mig att vilja åka tillbaka och simma en gång till.

Jag hade råkat anmäla mig till fel tävling. Snacka om att vara disträ, men så var det. Upptäckte det måndagen samma vecka. Ringde upp och talade med kansliet som var oerhört hjälpsam och ändrade mig från hela simningen på lördagen till halvklassikern på fredagen.

Det var kallt i vattnet denna gång. Temperaturen låg kring 11-12 under veckan och därför bestämdes att även de som skulle simma hela sträckan endast fick simma 1,5 km. Återigen visar det vilket bra arrangemang och att de i första hand tänker på säkerheten. Alla personer som står längst flodkanten och tittar på oss när vi simmar är också oerhört peppande och uppmuntrar oss insimningen.

Min dag på fredagen var det 13.1 grader i vattnet. Jag skall ärligt erkänna att jag var lite nervös för kylan. Men jag hade investerat i en hel våtdräkt och det var ett klokt val. Hel våtdräkt och fårfett visade sig igen vara en oslagbar kombination.  

Det var kallt, men jag följde instruktionerna att gå långsamt i vattnet och låta kroppen vänja sig vid temperaturen. Det var ett bra råd och på några minuter hade våtdräkten och fårfettet börjat verka.

Som vanligt när jag startar ett lopp, var jag lite nervös och denna gång skulle jag klara det själv. Jag sa det till en tjej precis när jag gick ner i vattnet. Hon var också nervös och det visade sig att hon också höll på med halvklassikern. Vi höll ihop under simningen. Vi träffade även en tredje kvinna dom körde halvklassikern som en present till henne själv på 50 års året. Så under en period var vi tre kvinnor som simmade halvklassikern på rad. 
Kul känsla. När vi kom upp i mål nästan samtidigt och gratulerade varandra.

Jag är glad att jag nu klarat 2 av 4 lopp på halvklassikern. 
Jag måste säga att det är verkligen en egoboost att se sig själv klara av saker och tävlingar. Göra saker som
Jag tidigare inte trodde var möjligt.