Jag hade råkat anmäla mig till fel tävling. Snacka om att vara disträ, men så var det. Upptäckte det måndagen samma vecka. Ringde upp och talade med kansliet som var oerhört hjälpsam och ändrade mig från hela simningen på lördagen till halvklassikern på fredagen.
Det var kallt i vattnet denna gång. Temperaturen låg kring 11-12 under veckan och därför bestämdes att även de som skulle simma hela sträckan endast fick simma 1,5 km. Återigen visar det vilket bra arrangemang och att de i första hand tänker på säkerheten. Alla personer som står längst flodkanten och tittar på oss när vi simmar är också oerhört peppande och uppmuntrar oss insimningen.
Min dag på fredagen var det 13.1 grader i vattnet. Jag skall ärligt erkänna att jag var lite nervös för kylan. Men jag hade investerat i en hel våtdräkt och det var ett klokt val. Hel våtdräkt och fårfett visade sig igen vara en oslagbar kombination.
Det var kallt, men jag följde instruktionerna att gå långsamt i vattnet och låta kroppen vänja sig vid temperaturen. Det var ett bra råd och på några minuter hade våtdräkten och fårfettet börjat verka.
Som vanligt när jag startar ett lopp, var jag lite nervös och denna gång skulle jag klara det själv. Jag sa det till en tjej precis när jag gick ner i vattnet. Hon var också nervös och det visade sig att hon också höll på med halvklassikern. Vi höll ihop under simningen. Vi träffade även en tredje kvinna dom körde halvklassikern som en present till henne själv på 50 års året. Så under en period var vi tre kvinnor som simmade halvklassikern på rad.
Kul känsla. När vi kom upp i mål nästan samtidigt och gratulerade varandra.
Jag är glad att jag nu klarat 2 av 4 lopp på halvklassikern.
Jag måste säga att det är verkligen en egoboost att se sig själv klara av saker och tävlingar. Göra saker som
Jag tidigare inte trodde var möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar