Att vänta ut tiden.

Kristallerna verkar börja vara tillbaka på plats. Jag är tillbaka på jobbet. Men jag är fortfarande inte mig själv. Jag orkar inte lika mycket och jag är så trött. Kan ibland vilja sova direkt när jag kommer hem. Det är inte normalt. 

Jag antar att det fortfarande sitter kvar men det är någonstans i bakgrunden av min kropp. Men det är så frustrerande. Jag vill vara mig själv igen. Vet att jag borde vara tacksam. Jag är inte yr länge och jag mår inte illa. Det var fruktansvärt.  

Snälla högre makter, gör mig helt frisk nu. Jag lovar att förvalta det väl.