Det ger en viss stämning. Regn mot glasögonen som gör världen lite dimmig.
En doft av brända löv som kommer mellan varven som små doftsensationer.
Ett vackert landskap med olivträd på rad blandat med små och stora vitkalkade hus.
Hundar som skäller och hälsar dig välkommen längst vägen.
Lyckan att ha tid och möjlighet att springa på den italienska landsbygden.
Det är löparlycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar