Köra halvklassikern själv

Förra året var jag påhejad och hade stöd av min kusin. Jag nådde resultat och klarade saker som jag inte trodde var möjligt.

I år skall jag köra själv. Det känns lite skrämmande. Det kommer att vara fantastiskt att klara mig skälv och inte ha någon som drar mig runt banorna. 

Samtidigt finns det en liten röst som säger, kommer du verkligen att klara av det. Jag vet att jag inte skall lyssna på den rösten. Men den finns där. Ibland är den väldigt övertygande. Det är märkligt att det skall vara så svårt att tro på sig själv i vissa situationer. Mitt enda val är att motbevisa mig själv. Att jag faktiskt kan. Att jag skall sluta lägga krokben på mig själv. Jag skall bara ut och göra det.