Triathlon Lidingö

Ibland är man inte klar för sina föresatser. I lördags bestämde vi att inte köra Triathlon i söndags. 

Normalt är jag inte en person som står över. 

Nu kändes det som ett bra beslut att inte göra det. Det blir nya tag nästa år istället.

Mental inställning

Allt handlar om mental inställning och om att bestämma sig för vad man vill göra. Vara målinriktad och gå rätt väg. Ta rätt val varje dag och inte göra för stora avvikelser från sitt träningsprogram.

Jag har en ny vardagshjälte. Cecilia.

 Hon imponerar och inspirerar mig så med hennes positiva mentala inställning och vilja att lyckas. Hon bestämde sig för att köra ett marathon och hon gjorde det. Hon förvandlade bilden av sig själv från att inte springa alls till att springa ett marathon på ett halvår. 

Det är målmedvetenhet. Det är envishet. Det är mod och definitivt ett sätt att utmana sig själv och sina rädslor. Hatten av för henne. Allt detta får mig att beundra henne enormt och göra henne till min idol.

Jag vet hur det är att starta från noll. Det är tufft. Enormt tufft. Det är lätt att ta ett beslut. Det gör vi alla varje dag. Sträckan från beslutet till görandet är längre. Du gör det en dag, två dagar och så kommer motståndet. Det är då det gäller att inte ge upp utan att fortsätta. Dessa tvivel och möjligheter att ge upp kommer många längst vägen. Då behövs envisheten och beslutsamheten att fortsätta. Det är så många som pratar, sätter mål men inte lyckas genomföra det som de förutsatt sig. 

Cecilia gjorde exakt det hon sa till sig själv att hon skulle göra. Hon visar att det är möjligt, med hårt arbete, vilja och envishet kan man göra allt.

Startsträckan är svårast

Varje kväll går jag och lägger mig med goda intentioner. Imorgon blir en nystart. Imorgon skall jag ta tag i mig själv.

När morgonen kommer så väljer jag att sova lite till. Jag väljer den enklaste lösningen. Ok, inte alltid men många gånger. Det gör mig trött, irriterad och besviken på mig själv. Varför är jag så bra att hålla löften till andra men inte mig själv. Det är ju lika viktigt.

Jag är en proskrarerare av stora mått. Det är en vana som jag vill sluta med. Det är en vana som jag inte gillar hos andra eller hos mig själv. Hur gör man för att sluta med det beteendet.

Colour run Stockholm

Roligt med ett lopp som bara består av glädje och färg. Ett lopp där dansen och färgbad är viktigare än tiden du springer loppet på.

För mig är det första gången jag sprungit två lopp på en vecka.

Hejarklack

Förra måndagen sprang jag mitt första lopp i Danmark, Feminaloppet.

Det är roligt att prova på nya lopp och detta är för mig första gången utanför Sveriges gränser. 

Förrutom trevlig arbetskamrater som hjälptes åt att peppa varandra så hade vi en fantastisk hejarklack. Jag har inte haft det så ofta tidigare och inser hur viktigt det är. Det är underbart att ha någon där som ser och hejar på just dig. Många gånger är publiken på ett lopp fantastisk på att få med oss deltagare.

Jawbone

Idag fick jag ett trevligt meddelande från Jawbone. 8 miljoner steg har jag gått på 1 år och 9 månader. 12 400 steg om dagen. 

Helt klart går jag mer när jag har en morot och vän som peppar mig i mitt arbete mot ett hälsosammare liv.

Att vänta ut tiden.

Kristallerna verkar börja vara tillbaka på plats. Jag är tillbaka på jobbet. Men jag är fortfarande inte mig själv. Jag orkar inte lika mycket och jag är så trött. Kan ibland vilja sova direkt när jag kommer hem. Det är inte normalt. 

Jag antar att det fortfarande sitter kvar men det är någonstans i bakgrunden av min kropp. Men det är så frustrerande. Jag vill vara mig själv igen. Vet att jag borde vara tacksam. Jag är inte yr länge och jag mår inte illa. Det var fruktansvärt.  

Snälla högre makter, gör mig helt frisk nu. Jag lovar att förvalta det väl.