Jag är en helt vanlig person, som åt lite för mycket, var och är en stor livsnjutare men hade ett BMI som började gå upp mot mot och passera 30. Det i sig är ett tecken att det är alldeles för mycket av det goda. Det kändes tungt att gå och så mycket annan motion var det inte tal om. Jag hade helt enkelt inte tid, prioriterade annat som mitt jobb eller mysa framför soffan när jag var ledig och vara med min familj och vänner.
Jag har vid flertalet tillfällen tagit tag i mig själv, gått ner 5-10 kilo i vikt, men det har inte varit beständigt utan innan året gått så var jag tillbaka på samma vikt igen. Det gjorde mig oerhört frustrerad och på sätt och vis hade jag gett upp och accepterat mig i den form och utseende som jag hade.
Tack och lov gjorde jag ett till försök och denna gång lyckades jag. Idag är jag 20 kilo lättare. Håller hela tiden koll på vikten för att den inte skall springa iväg på nytt. Jag vill inte göra en till resa av att gå ner och sedan gå upp igen. Nu vill jag stanna där jag är och vara denna sunda och motionerande nya version av mig själv. Jag har inte gjort detta ensam utan tillsammans med min kärlek, vi hade koll på maten tillsammans och min kusin som utmanade mig att köra tjejklassikern. Men jag skall inte gå händelserna i förväg. Jag kommer att berätta lite om min resa som varit fram till nu och berätta vidare om hur jag nu ser nya mål i form av halvklassikern som nästa steg.
Det som jag lärt mig under denna period av livsförändring är att allting är möjligt. Bara detta att ha lyckats göra denna förändring har gett mig så mycket mer mod att våga prova på nya saker som jag inte ens tänkt över tidigare.
Här kommer två bilder av mig själv en i mars 2012 i Rom med en kär väninna och sedan i juni 2013 med min mor och syster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar