Reflektion 2013

På hösten 2012 berättade min kusin att hon alltid velat göra tjejklassikern. Jag skall vara ärlig och säga att jag då inte visste vad det var och blev lite skrämd av att det var 4:a olika tävlingar. Men jag bestämde mig för att starta med Vasaloppet och sedan ta beslut om resten av tävlingarna.

Det är en del investeringar som skall göras. Jag har både köpt skidor och en cykel. Det är även kul att köpa träningskläder, det är en större motivation än man tror i början. Men det gällde först att komma igång.

Jag hade tur för det blev en ordentlig vinter jag fick möjlighet att träna skidåkning. Det kan annars vara en stor utmaning i Stockholmstrakten. Det är underbart att vara ute och åka skidor. Det är verkligen en optimal naturupplevelse. En dag när solen skiner,snön gnistrar och det biter av friskhet i kinderna. Allt handlar om att ha rätt kläder på

sig.

Vasaloppet var en otrolig upplevelse. En vacker dag, bara tanken att faktiskt jag åkte på historisk mark och att jag klarade av det. Jag ville gråta av lycka när jag kom i mål. I lyckoruset bestämde jag mig för att köra hela tjejklassikern.

Sedan var det fokus på cykling och jag började cykla till jobbet 4 mil tur och retur. Vilken bra motionsform, det tog inte så mycket länge än att åka buss till jobbet. Jag har cyklat maj till november förra året när jag inte var ute och reste. Det har verkligen varit en av de bättre upplevelserna under året. Cykla är lycka och avstressande.

Under året klarade jag av hela klassikern på skidor med Vasaloppet 3 mil, Vätternrundan 10 mil på cykel, 1 km simning på Vansbro och slutligen löpning 1 mil på Lidingö. Självförtroendet för träning har ökat enormt och jag vet idag att jag klarar av det som jag bestämmer mig för. Jag är inte snabb, men jag gör det jag bestämmer mig för.

Det blev ytterligare två lopp 2013. Vårruset med jobbet och midnattsloppet med mina vänner som jag sprang tjejmilen med. Det är roligt att vi bestämt oss för att göra olika lopp varje år och att vi inte vara kör samma lopp hela tiden. Jag inser att olika lopp har olika karaktärer och det är också häftigt.

Reflektion över min träningskarriär.

Det är bra att göra ett bokslut över året. Att fundera över vad man hunnit med och vad man har för önskan framåt. Det ger en bra riktning och målsättning att gå efter samtidigt som du ger dig själv en klapp på axel.

Jag har gått från att vara en soffpotatis till att gilla och må bra av att träna. Det är jag stolt över. Träning är idag en naturlig del av min tillvaro.

Allting började 2012. Två vänner till mig skulle springa tjejmilen. Jag har länge velat springa men inte kommit igång. Nu fick jag en anledning till att träna. Jag är så glad att Malin och Monica fick mig ut på detta äventyr. Jag gillade att springa med andra och blev hög av motivation att faktiskt genomföra ett lopp där jag sprang hela vägen. Mina vänner och jag bestämde att försöka springa en tävling tillsammans per år.

Det var den tävlingen som jag gjorde under året. Det var första gången jag sprang en mil och det kändes verkligen som en bedrift. Min kusin och jag sprang sedan själva en mil och jag fick självförtroende att det faktiskt var något jag kunde klara av.

Skidor

Äntligen är det snö och jag får börja åka skidor. Det är helt underbart. Av alla sporter som finna ligger skidåkning helt klart bland de högsta på topplistan. Det är en sådan bra kombination av både aktivitet och naturupplevelse.

Snö

Snälla vädermakter, låt oss få snö så att jag kan börja träna inför min skidåkning.

Tack för att ni lyssnade.

Steg och jawbone

Nu har jag passerat 6 000 000 steg.

 Det känns fantastiskt. Det lönar att röra på sig.

Skador

I söndags skulle jag hjälpa till att bära plankor på gården. Lyfte fel och kände ganska direkt att detta var inte bra. Det gjorde förbannat ont för att uttrycka det milt.

Jag höll mig i rörelse hela dagen, försökte också jogga lite men det gick inte så bra. Det slutade med att rörelse och värktabletter var det enda som gav lite lindring. Jag låg också på rygg hela natten vilket jag normalt inte gör.

Så har det fortsatt. Jag mår bäst i rörelse och när jag inte sitter för länge. Mamma tror att det kan vara ryggskott. Jag har haft det en gång och vad jag kom ihåg gjorde det ondare. Hur som helst är det bara att fortsätta röra mig så mycket jag kan och hoppas att det försvinner till nästa vecka. Annars får jag gå till en läkare. 

Det är först när kroppen har ont som man uppskattar en frisk kropp. Det är en sak som är säker. Det är bara att ta hand om sig och hoppas att det snart skall bättre.

1 månad avklarad

Nu är en månad avklarad. Det känns riktigt skönt och jag är glad att jag gjorde det. Det är lättare att avstå än att äta lite. 

Denna månad skall jag arbeta på balans. Att äta lite eller avstå men jag kan inte helt säga nej i december och när det är vår stora födelsedagsmånad.

Socker uppehållet

Det går bra, riktigt bra att hålla extra sockret borta. Det var mindre jobbigt än jag trodde och det har fått mig att uppskatta mat ännu mer. 

Jag funderar om jag skall fortsätta en månad till. Nu vet jag att det inte är rätt månad. Det är födelsedagskalas, det är jul med allt vad det innebär. Men det skulle vara häftigt att faktiskt göra och klara det.

Tunnelloppet.

Jag vill börja att ge en eloge till arrangören av tunnelloppet. 

Det var välplanerat. 

Många fina happenings efter vägen och jag är väldigt glad att jag är en av de 35000 som sprang.

Uppladdning tunnelloppet.

För drygt en månad sprang jag Sundsvalls brolopp. Det var verkligen ett roligt lopp.

Idag laddar jag för att springa i Stockholms tunnel som om en vecka öppnar för biltrafik. Det skall bli jättekul.

42 000 anmälda, så det komner bli trångt men en stor folkfest.

100 dagar kvar

Nu är det 100 dagar kvar till Vasaloppet.

Snälla vädergudar, låt det bli snö, låt det bli vinter. 

Jag vill börja träna att åka skidor.

Sötsuget?

Hur går det med min vita månad?

Bara bra tack. Det har nu gått 19 dagar och det känns riktigt bra. 

Jag har inte samma önskan eller längtan efter godis längre. Det är skönt för jag kan ibland känna mig helt hysterisk. 

Du vet när tanken kommer, jag vill, jag vill, jag måste ha. Det är otroligt vad påverkad jag varit av socker. Jag skall försöka att fortsätta att begränsa sockerintaget i december. Jag mår mycket bättre av att inte äta godis.

Jag vet ju också av erfarenhet att jag har svårt att begränsa mig. Jag är en person som vill ha allt eller inget. Så det kommer att vara min träning i december att arbeta på att begränsa mig.

Det är skönt att det går så bra och jag kommer min stolt över mig själv.

Vinterträning

Luften när det är runt noll grader är härligt  att träna i. Det är som att få riktigt kallt gott vatten från en vattenkälla i fjällen. 

Att springa när det kommer rök ut munnen och kinderna får en liten röd färg. 

Egentligen förstår jag inte varför man grusar sig för att gå ut på vintern. Det är så härligt bara man kommer ut och alla allergitriggers är borta. 

Att kunna förlora.

Jag skall ärligt säga att det är något som jag aldrig har varit bra på. Jag vill inte förlora i något sammanhang och är en riktigt dålig förlorare.

I dag när jag satt och tittade på en innebandy match började jag att tänka över detta. Hur viktigt det faktiskt är att både kunna vinna, gå ut för att vinna men också kunna förlora med högburet huvud. 

Frågan är hur man lär ut det? Det är nyckeln till idrott men också till mycket annat vi gör i livet. Vi behöver lära oss att misslyckas och försöka igen. Misslyckas och försöka igen. Inte ge upp som är så enkelt utan fortsätta. Lära oss av dem som kan, de som är bättre än oss och ha dem som mentorer. 

Våga lära mig och tänka nytt. Om något inte lyckas, hur gör jag det på ett annat sätt, med en annan liten nyans för att få ett annorlunda resultat. Varje erfarenhet som du får längst vägen, det är ditt investerade kapital mot ditt mål.

Så vad skall jag göra? Våga misslyckas och förlora lite mer.

Äntligen börjar det bli bättre

Jag har fått hopp. 

Förkylningen börjar bli bättre. 

Jag skall ta en lång promenad imorgon eller om jag känner mig bra springa en sväng. Det ser jag verkligen fram emot.

En vit vecka klar

Då är första veckan avklarad. 

Det känns jättebra och jag känner mig renad i kropp och själ.

Det var ett bra val och jag ser fram emot att fortsätta. Jag skall nog inför en vit månad per år.

Positivt tänkande

Det är mitt nästa steg. Fortsätta med naturmedlet men också tänka positiv.

Förkylningen skall vara borta till på söndag. Nu har den fått tillräckligt med tid. Nu får det vara bra.

Utrotning pågår.

Idag bestämde jag mig för att förkylningen skall då. Jag kan inte gå med den längre. Jag funderade på att ta mina dundertabletter från Egypten. Men min syster övertalade mig att gå den naturliga vägen. Så jag jag druckit detta ikväll. Alltså måste jag bli frisk imorgon...

2 glas citronvatten

Gurglat mig med bikarbonat

Druckit te gjort på färsk ingefära, färsk vitlök och citron

Gurglat mig i kokosolja

Jag frågade om jag verkligen skulle göra allt på en gång. Det skulle jag.

Måste säga att jag både ser fram till och är nyfiken på resultatet imorgon.

Förkylningen ger sig inte.

Jag vill att den skall sluta nu. Den har varat i två veckor nu.

Fördel är att maten inte smakar lika mycket och det är inte lika roligt att äta. 

Nakdel är att jag vaknar mitt i natten och har svårt att andas. Näsan vill hela tiden ha nässpray och jag försöker att inte överdosera.

Min lust att komma ut och springa är jättestor. Förstår att jag måste vänta, men jag vill. Det har blivit värre de sista två dagarna. Jag försöker i alla fall gå ut och gå. Varje morgon går jag av en station tidigare och går genom Hagaparken. Det är en bra morgonrutin.

Sötsug, vad är det?

Kan det vara så lätt att när man väl bestämmer sig till 100 procent av själ och hjärta, så fungerar det faktiskt. Är det så enkelt? 

Jag kan inte hjälpa att fundera vilka mekanismer som sätter igång. Ibland fungerar det och ibland fungerar det inte. Vad är skillnaden?

Är det så att jag vill för mycket, men ibland halvhjärtat? Att det är därför jag ibland misslyckas?

Jag förstår att stå vid sitt eget ord är enormt viktigt. Att respektera sig själv och sina beslut. 

Fortsätta att hålla fast vid mitt beslut trots att omgivningen ibland inte gillar att du förändras. 

Att omgivningen ibland motarbetar dig. Det kan ju också vara så att ingen tror på dig. Det kan både få dig att bli sporrad och få dig att tappa modet.

Eller är det så att det är så skönt att bestämma sig, verkligen ta ett beslut att motivationen hålls uppe av det? 

Hur som helst fungerar  det. Tredje dagen utan socker och det känns jätteskönt. Utmaningen med mig för mig själv är att jag är en allt eller ingenting person. Det innebär kort och gott att jag har svårt att vara lagom. Att begränsa mig. 

Men skam den som ger sig. 

Jag har börjat träna på lagom igen och på att njuta i långsammare takt. 

Det vet jag att det fungerar bäst i längden. Det är för mig att hitta en balans.

Förkylningen sitter i.

Förkylningen sitter i och jag drömmer om att få komma ut och springa. Jag går en del istället men det är inte samma sak. Men den har snart varit i två veckor och borde ta slut vilken dag som helst.

Avgiftningen går bra. Jag känner mig stark och står emot alla frestelser. Jag känner inte ens att jag vill ha dem.

Jag skall inför en månad avhållsamhet per år.

Avgiftning

Vår mat är vårt bränsle och ibland kan det bli för mycket av det goda. Jag har haft en sådan period nu ett tag. Att jag bara velat ha mer och mer av allt. Det är inte bra för mig eller någon annan. Det gäller att njuta lagom. 

För att komma tillbaka dit skall jag ha en vit månad med start från idag. Ta bort allt socker som går att ta bort. Det betyder inget godis, choklad, lakrits, glass, kakor eller bakverk och tårtor. Det innebär också inget vitt bröd eller alkohol. 

Det känns super att ha tagit det beslutet.

Olivlundar

Det är spännande att byta perspektiv, att se och göra nya saker. Löpningen är så bra, för du kan ta med den sporten över hela världen. Allt du behöver är ett par löparskor. 

Sedan är det extra spännande att uppleva nya miljöer. Springa i en olivlund och få en oliv i huvudet eller springa på en gata i London och se stadslivet. Jag börjar verkligen uppskatta denna sport...

stumpor

Lycka i träningssammanhang kan vara små saker. Jag har fått tips om compressionstrumpor. Testade dem idag och de var riktigt sköna att ha på sig. Jag gillar också att de finns i olika färger.

Jag är i Oria, Italien denna vecka. Kom just ner och har sprungit ett litet pass nu på eftermiddagen i olivlundarna. Mysigt att se något annat och byta miljö.

10 km

Det är något speciellt att springa 10 km. Det är sträckan på mitt första lopp, tjejmilen 2012. 

Det är en distans som ger respekt. Det ger en mental styrka. Jag klarade av 10 km. Nu vet jag att jag klarar av det. Nu kan jag springa och njuta under loppet. Att vara fullständigt närvarande och uppleva det som händer runt omkring mig. 

Det som är häftigt är också att jag inte längre är fullständigt slut efter 10 km. Jag är nöjd över min prestation, men känner mig mer energifylld för att jag har klarat av det än tvärtom. 

Löpning börjar bli roligt.

Välja mig själv

Det är så enkelt att hoppa över ett träningspass och tänka jag gör det sen. Det finns så många bra ursäkter för att inte göra det just nu. 

Därför är det så skönt när jag faktiskt gör det motsatta. Jag väljer mig själv. Jag väljer att ge mig själv tid att träna och bara vara med mig själv. Nu när det är mörkt och extra motigt, så är det viktiga att bara ta sig ut.

Det skall bli mitt nya motto. Jag väljer mig själv genom att gå ut och träna.

Springa

Det är så mycket lättare att springa när man är två. Det är en speciell känsla. 

Min kärlek och jag sprang tillsammans igår och det var jätte mysigt.💜

Vänner och träning.

Det är så bra med vänner och lopp. Det är helt otroligt att det bara är tre år sedan min vän utmanade mig att springa Tjejmilen och se vart det har tagit mig och oss idag.

Jag hade en anledning att träna på att springa och en anledning att inte hoppa av. För det är så mycket lättare om man gör ett åtagande själv.

Efter vår första tävling har vi gjort ett per år. En bra effekt av lopp är att du direkt får feedback att du klarat av något. Du känner dig duktig och kan ge dig själv pep. 

Det är en bra anledning att ses samtidigt som vi kan förena nytta med nöje. Det har blivit tjejmilen 2012, midnattsloppet 2013 och Lidingöloppet 2014. 

Vi har redan börjat fundera på vilket lopp vi skall ta nästa år. Det blir helt klSrt inte samma och nästa år kommer vi att flytta från Stockholmsloppen till Gävle. Vi skall försöka ta ett lopp redan på våren 2015.

Lidingö loppet avklarad

Det är häftigt att tänja sina gränser. Det är vad jag gör när jag kör halvklassikern.

Jag skall inte säga att löpning är min bästa gren. Men det är speciellt att springa lopp. Det ger energi och lust att springa mer. 

Denna gång skulle jag springa 15 kilometer. Jag har aldrig sprungit så långt. Så det var premiär och extra nervöst. 

Lidingöloppet är bra arrangerat och jag gillar att springa i terräng. Det är ett riktigt fin lopp. I och med att jag inte kunnat träna så mycket tog jag det lugnt. Jag njöt av de vackra omgivningarna och såg människorna som sprang omkring mig. Vissa följde jag en längre sträcka och andra kom och försvann. Det är coolt att vara runt andra människor och höra deras andetag men ingen pratar. Alla är fullt fokuserade av att ta sig framåt. Fler än jag trodde valde också att gå delar av sträckan. Kilometer efter kilometer försvann och loppet gick bättre än jag trodde. När jag kom i mål vara jag inte helt slut och det var inte så långt från min målbild.

Jag kan verkligen rekommendera Lidingöloppet. Loppet gör en glad och får en att känna sig stark.

Jawbone trasslade

Mitt kära armband slutade att fungera optimalt. Jag chattade med supporten och då de inte kunde hjälpa mig, så sände de ett nytt och jag får returnera det gamla. Det är bra service och får mig verkligen att fortsätta att använda deras produkter. 

Jag gillar verkligen armbandet. Jag kan också stolt berätta att jag inspirerat 12 andra att köpa samma armband. Det är sant att personlig rekommendationer slår högre än reklam.

Jawbone armband

Jag har nu haft det i ett år och det är en av mina käraste ägodelar.

Gillar när jag får sådana budskap. Det peppar mig verkligen.

Rätt inställning kring träning

Dessa kloka ord sa Ingmar Stenmark redan på 70 talet. De är lika giltiga idag som de var då.

Sigtuna statslopp

En fin tävling och bra att starta för nybörjare. Arrangörerna talade mycket om att njuta av loppet och vara kärleksfulla mot varandra. Otroligt vackra och historiska omgivningar som själva turen går för 5 & 10 km. 

Promenadklassen fick innan start kram en annan deltagare bredvid eller bakom sig och önska lycka till. 

Jag kunde inte springa som planerat, jag har dragit på mig en förkylning men jag kunde boka om min löpning till promenadklassen. Det var riktigt bra. Alla pengar går oavkortat till alla världens barn. Det gillar jag också.

Nästa år skall jag anmäla mig igen och springa. Kan verkligen rekommendera det loppet. 

Nytt mål

Tvinga mig utanför min egen komfortzon när det gäller träningen. Hittills har jag varit så rädd att ta ut mig och inte orka mer. Jag orkar mer än jag tror. Faktiskt. 

SVT har börjat med en svensk klassiker igen.

Kul att de gör en ny omgång av det program och stor eloge för att det står till minne av Anders Gyllenius. Han var en sådan glädjespridare i förra omgången. Han har hjälp mig i mina egna utmaningar sedan dess.

Intressant kombination av personer som de tagit med denna gång. Rasmus som verkligen har en tävlingsinstinkt. Han vill göra hela klassikern på en totaltid av mindre än 14 timmar. Rasmus klarade cyklingen på drygt 7 timmar. Det är imponerande. 

Att inte ge upp, inte vara tillräckligt tränad och komma i mål på 17 timmar visar också en beslutsamhet. Tidsskillnaden mellan den första och sista i mål var 10 timmar.

Jag skulle dock önska att de hade större spridning av personer över hela landet. Ingen deltagare kom denna gång norr om Göteborg. Jag önskar också för framtida omgångar att vi även kan följa deltagare från de andra distanserna på klassikern.  Jag tänker på ungdomsklassikern, tjejklassikern och halvklassikern. 

Allt som allt ett mycket fin program som inspirerar och speciellt för oss som också gjort en klassikern på en av de befintliga distanserna.

Kloka ord

Jag gillar kloka ord och kloka människor. Detta citat talar direkt till mig.

Lidingö Triathon

Jag är som alltid smånervös innan tävlingar. Mitt självförtroende behöver bli bättre och jag skall sluta vara så nervös. Det blir ju som man tänk, som Olof Röhlander så klokt säger. Jag vill ju inte tänka att jag skall misslyckas.

Simningen i havet gick inte som jag hade tänkt mig. Det är normalt den gren som jag känner mig bra på. Något hände. Jag kan inte förklara vad, men det gick långsammare och långsammare. Ganska snart låg jag sist. Det är inte roligt. Men det är bara att gilla läget och fortsätta försöka. Jag hade två kvinnor bredvid mig, de tog det lugnt och simmade ibland på rygg. Det var skönt att de fanns där men jag kunde inte förstå varför jag inte ens lyckades simma om dem. Men det var bara att fortsätta simma. Till slut kom jag fram efter något som kändes som evigheter. Jag hade svårt att resa mig upp ur vattnet. Men det brukar jag ha efter denna typ av lopp. Men sedan gick jag med bestämda steg mot växlingen. 

Klädde på mig träningskläder snabbt, tog cykeln och började med den delen av loppet. Det fanns fortfarande några som stod och bytte om, så jag hoppades kunna avancera lite och inte längre vara sist.

Cyklingen var tuff, mer terräng än jag trodde och smala stigar. De hade visserligen förvarnat om detta men det är svårt att föreställa sig något innan man faktiskt är där. Många cyklade om mig första varvet och jag höll så mycket till höger som jag bara kunde. Vill inte vara i vägen för de snabba. Det kändes som de bara svävade fram på sina cyklar och inte hade några som helst problem med den kuperade terrängen. 

Jag skall erkänna att jag har svårt för nedförsbackar. Jag bromsar mycket och sliter ut mina bromsar mycket snabbare än andra. Så nu fick jag verkligen träna på upp och ner med cykel på en lite större skogsstig. Hjärtat var i halsgropen flera gånger och tre gånger valde jag att stanna och leda cykeln. Fortfarande ingen skymt av kvinnorna bakom mig.

Varv två blev jag lite tuffare, jag vågade mer och det gick snabbare. Jag kände banan nu och vågade ta ut svängarna. Det var inte heller några som körde om mig. Ganska snart insåg jag att de packade ihop banan efter mig och att jag var sist igen. Jag hade några minuter av trötthet, ilska och funderingar på att ge upp. 

Det är inte roligt att hamna på sista platsen och jag förstod att jag inte skulle kunna hämta igen tiden och komma i fatt någon annan. Skulle jag lägga av? Bilder av Charlotte Kalla kommer framför mig. Trots att hon under ett lopp i os i vinter inte var i form och inte gjorde ett bra resultat så fortsatte hon till mål. Hon hade sagt att hon inte lärt sig att ge upp. Det stärkte mig. Ok. Jag är sist. Jag gillar inte att vara sist. Men jag kan fortfarande komma i mål och då har jag ett resultat att slå nästa gång. Anders Gylkenius är också en av mina stora idoler. Han gav inte heller upp. Alltså skall jag fixa detta, köra så bra jag kan utifrån dagens förutsättningar. Det skall bara gå om jag så skall gå med cykeln sista biten.

Jag hade en funktionär bakom mig, som stängde banan efter mig samtidigt som han kom med peppande ord. Det fanns ju fördelar också med att vara sist. Ingen kunde ta platsen på stigen, jag ägde den själv. Så jag bestämde mig för att fortsätta. 

Löpningen kom sist. Jag tog en banan för att få lite energi och körde sedan igång. Sprang i mitt behagliga tempo för att väcka kroppen. Denna sträckan kändes bra. Överallt fanns de som redan gått i mål och som ropade peppande till mig. Från att vara ensam i skogen kände jag hur mina fötter bars av de glad tillrop och stöd som jag fick. Min energi fanns där. Nu skulle jag vara den sista som gick i mål. Den platsen skulle ingen ta ifrån mig. Nu var det inte långt kvar. 

Själva sista 50 metrarna till mål var magiska, det var flera som ropade och gjorde vågen och hjälpte mig fram. Det kändes så skönt att komma i mål. Jag hade gjort det jag sagt att jag skulle göra.

Fick lite vatten och chips att tugga på. Det var precis vad kroppen behövde. Det hade blivit dåligt med vatten under dagen. Det var mitt eget fel. Glömde bort allt annat än att simma, cykla och springa. 

Började tala med en av arrangörerna. Det var en bra tävling. Bra arrangerad. Det är viktigt att de som jobbar får den feedbacken. Nästa gång skall jag se till att inte komma sist, sa jag glatt. Bra sa han. Jag bjuder dig på startplatsen nästa år och tog mitt namn och tävlingsnummer. 

Så nu har jag något att arbeta emot. För det kan jag lova. Jag tänker inte bli sist igen. Det var mycket jobbigare än jag trodde. Men min kloka sambo sa att det är värst för tvåan. Det personen förlorar segern. När man ligger så långt bak som mig, är segern stor bara för att man klarat utmaning.

Lidingö Triathon

Vad har jag gjort? Vad har jag gett mig in på? Jag skall göra ett triathon imorgon. Det är inte klokt. Distanserna i sig är ok, men hur skall det få att köra alla tre tillsammans? Jag måste erkänna att jag är jätte nervös. Men det är bara att bita i det sura äpplet. Jag skall fixa detta imorgon. Jag vill fixa detta imorgon. Jag försöker tänka positivt som Olof Röhlander. Det är bara att ge sig ut imorgon och köra efter bästa förmåga.

Motivationen tryter

Det känns tungt, riktigt tungt just nu. Jag vill inte, jag orkar inte och jag tycker synd om mig själv för att det inte går. Att jag inte får till det...

Alla dåliga ursäkter som finns kommer upp i mitt huvud för att inte träna. Det är för varmt. Det är inte roligt att springa på morgon, dagen och kvällen. Varför är jag så långsam. En sköldpadda kan springa ikapp mig och min cykel. Det måste vara något fel på min cykel. Simma, det kan jag göra imorgon. Det är så bra för det finns alltid ett imorgon.

Jag vet att det beror på att jag har haft semester. Tagit det lugnt. Det är viktigt att vila och återhämta sig. Men det är slut på det nu. Jag kan inte fortsätta med ursäkter. Jag vill tillbaka till känslan av att behöva träna för att må bra. Just nu får jag vara peppa mig själv att jag faktiskt kommer ut, allt annat är underordnat och får komma när jag är igång igen.

Kom igen. Det är nu jag behöver kämpa. Visa vad jag verkligen går för. Visa att jag kan fixa detta. Det är nu det gäller...

Superklassikern och förebilder

Det finns olika sätt att göra klassikern på. Jag måste säga att jag är imponerad av dessa personer.

1. Anders Lindén. Fixar hela klassikern med alla grenar på rn total tid av 19 timmar och 46 minuter. Det är en helt otrolig prestation. Han startade med Vasaloppet och avslutade med lidingöloppet. Han har en fantastisk skildring om hur han inte minns de 12 sista kilometrarna. Att han fick hjälp hem efter bragden och somnade i trappan.

Undrar hur lång tid det tar för kroppen att ta igen sig efter en sådan ansträngning.

2. Lars Erlman gjorde samma sak i år, men han startade med Vätternrundan och avslutade med Vansbro simningen. Han körde sina 3 km, trots tävlingen i övrigt var nerkortad. Genom Vansbro fick han köra en pågående tävling tillsammans med oss andra. Vi såg honom komma in med helikoptern strax innan Carina skulle simma. Han klarade sig också under 24 timmar och jag räknar med att vi går följa honom i höst när SVT sänder andra omgången om klassikern. 

3. Aron Andersson. Rullstolsbunden som förra året tog sig upp för Kebnekaise och i år kör klassikern. Han gör de olika momenten när tävlingarna är men har som målsättning att ha en totaltid på 24 timmar.

Vilken vilja de har alla tre och vilka inspirationskällor de är för mig.

Tack!

Värme

Värme måste betyda att jag skall vila från träningen, eller hur?

Det är ok att gå men jag har svårt att se mig själv springa just nu. Vet att det går. Men jag har riktigt svårt att motivera mig själv. 

Jag vill inte klaga över värmen. Jag njuter. Men jag är inte så aktiv. Men det är ok. Vila är en del av träning. Du behöver återhämta dig för att bli bättre i träning och det är det jag lever efter just nu.

Minnen från Vansbro

Denna gång valde jag att köpa en tröja från Vansbro som ett minne. Visst är dem fin?

Det är en tävling som jag funderar på att göra nästa år igen och en av de grenar som jag vill prova hela sträckan på 3 km.

Vansbro och simning

Återigen imponerades jag av arrangemang kring Vansbro och simningen. Det är så välarrangerat. Varje besök där uppe får mig att vilja åka tillbaka och simma en gång till.

Jag hade råkat anmäla mig till fel tävling. Snacka om att vara disträ, men så var det. Upptäckte det måndagen samma vecka. Ringde upp och talade med kansliet som var oerhört hjälpsam och ändrade mig från hela simningen på lördagen till halvklassikern på fredagen.

Det var kallt i vattnet denna gång. Temperaturen låg kring 11-12 under veckan och därför bestämdes att även de som skulle simma hela sträckan endast fick simma 1,5 km. Återigen visar det vilket bra arrangemang och att de i första hand tänker på säkerheten. Alla personer som står längst flodkanten och tittar på oss när vi simmar är också oerhört peppande och uppmuntrar oss insimningen.

Min dag på fredagen var det 13.1 grader i vattnet. Jag skall ärligt erkänna att jag var lite nervös för kylan. Men jag hade investerat i en hel våtdräkt och det var ett klokt val. Hel våtdräkt och fårfett visade sig igen vara en oslagbar kombination.  

Det var kallt, men jag följde instruktionerna att gå långsamt i vattnet och låta kroppen vänja sig vid temperaturen. Det var ett bra råd och på några minuter hade våtdräkten och fårfettet börjat verka.

Som vanligt när jag startar ett lopp, var jag lite nervös och denna gång skulle jag klara det själv. Jag sa det till en tjej precis när jag gick ner i vattnet. Hon var också nervös och det visade sig att hon också höll på med halvklassikern. Vi höll ihop under simningen. Vi träffade även en tredje kvinna dom körde halvklassikern som en present till henne själv på 50 års året. Så under en period var vi tre kvinnor som simmade halvklassikern på rad. 

Kul känsla. När vi kom upp i mål nästan samtidigt och gratulerade varandra.

Jag är glad att jag nu klarat 2 av 4 lopp på halvklassikern. 

Jag måste säga att det är verkligen en egoboost att se sig själv klara av saker och tävlingar. Göra saker som

Jag tidigare inte trodde var möjligt.

Halvvättern-halvklassikern

I söndags var jag nervös. Jag funderade på vad jag egentligen hade gett mig in på. Cykla 15 mil, halvvättern. Hade jag tränat ordentligt? Skulle jag misslyckas? Hur skulle det gå denna gång när jag var själv och inte hade någon cykelkamrat?. När det inte fanns någon som kunde dra mig om jag blev trött och peppa mig under själva resan. 

Det var många tankar och stor oro. Tack och lov har jag en fin familj och vänner som stöttar och peppar mig.

Vättern är en folkfest. Det är en riktigt fin tävling för människor är vänliga och det känns att det finns plats för alla. Både de snabba, de mitt i mellan och de långsamma. Personalen är vänlig och peppar dig från start till slut och genom alla depåer.

 Min nervositet höll första milen in i loppet. Sedan slappnade jag av, njöt av den otroligt vackra naturen, kroppen som kom in i ett trampningsflow. Det gick, mil efter mil efter mil. Det är en fantastisk känsla att komma in i ett träningsflow. Där benen går av sig själv och du bara är. Inga tankar på annat än att se landskapet framför sig och undra vad som kommer bakom nästa kurva. 

Vädret visade sig också från din bästa sida även om det blåste en del. Efter 8 timmar och 5 depåer, kom jag i mål och hade klarat min första gren på halvklassikern. 

Jag var så glad och fylld av stolthet över min prestation. Idag är det inte många saker som ger så mycket tillfredställelse som att träna och komma in i detta flow. Det händer inte ofta, men det är perfekt när det sker på en tävling.

Personlig tränare i löpning

Det är först när jag träffar någon som springer som jag faktiskt inser hur fel jag gör i min löpning. Man borde ha en personlig tränare i alla sporter som man utövar.

Det tar tid att lära om och göra rätt. Men det är bara att sätta igång och träna. Det känns roligt och stimulerande att få lite tips. Mitt nästa projekt nu är att träna, träna, träna på det jag lärt mig. Mitt minne är kort har jag insett. Så jag skall också skriva ner övningarna.

Det är viktigt att satsa på sig själv i träningen och ge sig möjlighet att utvecklas och bli bättre.

Cyklingen börjar gå bättre.

Det är en uppstartssträcka när man startar om med en träningsform. Det är lite frustrerande, för jag kommer ihåg hur jag cyklade förra året. Nu har jag fått börja om lite grann. Jag är långsammare och alla cyklar om mig. Igår lyckades jag cykla om en person, det kändes fantastiskt. Annars är det mycket irriterande. Men det är bara att inte ge sig. Fortsätta i samma bana och förr eller senare kommer förändringen. Jag kommer att bli snabbare igen. Just nu tänker jag att jag borde aldrig slutar cykla i vintras. Men vi får se vad som händer till vintern. Det är kanske läge att köpa dubbdäck till cykeln. Eller förhoppningsvis är det rn riktigt bra skidsäsong.

Kamp om vikten.

Efter min stora viktnedgång för två år sedan är jag viktfixerad. Jag vill inte under några omständigheter komma tillbaka till samma vikt eller situation som då.

Samtidigt har jag slappnar av och har ett sundare förhållande till mat idag än då. Oavsett är det lätt att ta på sig kilo igen. De kommer sakta. Ett kilo hit eller dit gör inget. Det är t.ex. Viktväktarna som säger att det är ok att pendla 2 kilo fram och tillbaka. Men det är inom den gränsen man bör hållas.

I mitt fall har det gått till 5 kilo plus den bästa vikten och då är det dags att ta tag i utmaningen. Det jobbiga är bara att det tar sådan tid. Jag har insett att det är vara maten och ingenting annat som hjälper för min del. Jag mår bra av att motionera, men det är bara minskning av mat som visar resultat på vågen.

Nu har jag kommit på rätt sida. 1 kilo ner på två veckor. Så jag skall fortsätta på den inslagna banan. Jag skall ner de där5 kilona. Så är det bara.

Vilodag.

Igår var en vilodag. Jag var bara ute och promenerade. Idag är det bara att köra igen. Ser fram emot lite löpning i eftermiddag.

Starten har gått bra.

Jag börjar ladda inför Vättern 15 mil. 

Det är skönt att cykla men jag kan bli lite irriterad på alla som kör om mig. Snacka, om att jag har tävlingsinstinkt.

Denna vecka kör jag 2 mil om dagen. Nästa vecka skall jag gå upp och köra båda vägarna. Då blir det 4 mil om dagen. Temperaturen nu är underbar och alla upplevelser under själva cykelturen är stimulerande. Sedan känner jag mig så duktig när jag kommer fram. Det finns inget bättre sätt att få feedback på eller sina resultat och förbättringar direkt.

Idag är det dags...

Idag är det dags att på nytt ta tag i mitt liv. Jag har varit slö några månader och tillåtit mig äta mer än jag borde. Det ger dessvärre konsekvenser. Det är inte roligt. 

Jag tänker ta tag i detta nu innan det är för sent och börjar dra iväg för mycket. Hjälp mig mentalt att få den styrka som jag behöver.

Det är ok att vara livsnjutare, men inte varje dag och inte hela tiden.

Träna är underbart i Grekland.

Jag har bra träningsrutiner när jag är borta. På morgonen ser jag fram emot att kliva upp, ta på mig träningskläderna och jogga en tur. Klimatet, dofterna och soluppgången är också en bra motivationsfaktor. Jag gillar verkligen den lugna morgonen, då allting sakta vaknar omkring mig. Det är verkligen en fin start på dagen. 

Det jag inte förstår är varför jag har svårt att fortsätta denna rutin hemma.  Jag inser att det finns många andra saker som skall göras och fördelen med att vara utomlands är att man slipper tänka på vardagssysslorna och rutinerna. Det kan också vara att tiden att ta sig till jobbet är annorlunda, det tar mycket längre tid och det kräver en annan form av planering.

Men nu har jag insett att jag springer bäst på morgonen. Det innebär att jag behöver hitta förutsättningar för att springa. Det är definitiv den sport och aktivitet som jag har möjlighet till utveckling. 

Vila i frid, Anders Gyllenius.

Tack Anders Gyllenius för att du varit en stor förebild, inspirationskälla och motivationsfaktor till mig.

Jag fick nöjet att se dig på "en svensk klassiker" förra året. Jag var intresserad av att se programmet då jag själv körde tjejklassikern då. Du var så målmedveten, positiv och peppade till de andra deltagarna. Detta trots att du var sjuk och kämpade emot cancer. Att du kunde dela med dig av din erfarenhet, 35 klassiker gjorda med den sista är en outstanding prestation och då har jag inte en nämt alla andra tävlingar som du har gjort.

 Dina ord och tankar i programmet var så kloka och eftertänksamma. 

När jag sprang mitt sista lopp Lidingö, fanns du med mig mentalt och peppade mig i backarna.

Tack för att du har berikat mitt liv!

Vila i frid och du kommer att leva kvar i våra minnen länge som ett ljus när vi trillar ner i ett träningsmörker. När motivationen tryter kommer jag höra din röst. Kom igen, du fixar detta. 

Själv har du aldrig brutit ett lopp utan tagit dig igenom och hela tiden presterat.

Verklig förändring kräver uthållighet.

Det är så lätt att starta ett projekt, som att äta mer medvetet eller börja springa. Den första tiden är fin motivation att du faktiskt gör en förändring. 

Sedan kommer  vardagen och nu kostar det att upprätthålla den förändring du börjat. Motivationen är inte lika lätt att hålla uppe.

Varje steg, varje val är helt plötsligt viktigt för det påverkar din fortsatta kurs i rätt eller fel riktning. Om du håller i, motiverar du dig själv att göra samma sak imorgon. Om du hoppas över en dag, är det lätt att göra det igen imorgon. Enkel logik men så svårt att leva efter. Jag,idag, är en konsekvens av alla mina tidigare val. Om Jag vill göra en förändring, behöver jag börja göra nya val idag för att kunna ändras och vara ett nytt jag imorgon.

Köra halvklassikern själv

Förra året var jag påhejad och hade stöd av min kusin. Jag nådde resultat och klarade saker som jag inte trodde var möjligt.

I år skall jag köra själv. Det känns lite skrämmande. Det kommer att vara fantastiskt att klara mig skälv och inte ha någon som drar mig runt banorna. 

Samtidigt finns det en liten röst som säger, kommer du verkligen att klara av det. Jag vet att jag inte skall lyssna på den rösten. Men den finns där. Ibland är den väldigt övertygande. Det är märkligt att det skall vara så svårt att tro på sig själv i vissa situationer. Mitt enda val är att motbevisa mig själv. Att jag faktiskt kan. Att jag skall sluta lägga krokben på mig själv. Jag skall bara ut och göra det.

Träna och inte träna.

Det är så lätt att tänka, jag tränar senare idag eller imorgon och så startar uppskjutarfasen. Imorgon blir ytterligare en dag senare och så vidare. Jag blir så trött på mig själv. Jag gillar ju att träna och mår verkligen så bra efteråt. Så varför gör jag det bara inte. Svårare än så är det ju faktiskt inte. Det är bara att gå ut och göra det. Inga mer undanflykter eller skylla på tidspress. Nu är det dags att prioritera mig själv och min träning.

Lycka är en färsk vara.

För att vara lycklig, behöver du arbeta på att se det positiva i ditt liv. Varje dag aktivt leta efter guldkornen på vad som har gjort den dagen bättre. Det är inte alltid lätt. Alla har vi svackor ibland och jobbiga dagar. Men genom att aktivt leta efter fördelarna i ditt liv, vänder du din egen inställning och mår bättre.

Uppskatta det som du redan har. Då har du kommit långt på vägen till att bli en lyckligare människa.

Att åka på en arbetsresa har sina för och nackdelar. Jag väljer att finna och se de positiva. Ta fram just guldkornen och göra något som mig själv varje dag oavsett hur arbetsbelastningen i övrigt ser ut.

En morgon joggning i det vackra landskapet eller stranden. Just nu i vårtider fylls det av dofter och temperaturen på morgonen är perfekt.

Utmana sig själv i arbetssituationer och se och framför allt uppskatta mina egna ansträngningar på olika områden. Våga prova nya saker och vara lyhörd till sin arbetsgrupp.

Att ge tid åt mig själv. I ett socialt arbete är balansen mellan att vara social och behov av att vara ensam viktig. 

Ta de tillfällen och möjligheter som ges direkt. En fråga som skall vi bada i havet när tillfället ges och förutsättningarna är de rätta. Att verkligen ta den chansen. Att unna mig själv stots och små upplevelser. Se soluppgången, njuta en stund i solen och gå och göra manicur.

Det är en form av lycka för mig.

Yoga i soluppgång

Jag har aldrig tränat ute i samband med att solen går upp. Vilken harmoni det är.

Jag har varit med på ett yogapass, nere vid stranden. Det var verkligen ett bra sätt att väcka upp kroppen ordentligt och samtidigt vara tacksam för livet och en kropp som fungerar.

Att jogga i Grekland

Det är speciellt att jogga i Grekland på morgonen. Doften av apelsinblommor, ljuset och människorna som vaknar upp omkring dig. Bilar kommer körande, fåglar kvittar i bakgrunden och du hör ditt eget andetag. Det är lycka och motiverar dig att gå upp ur sängen en timme tidigare.

Tjejvasan 2013 & Halvvasan 2014

Hittade en minnestallrik på Vasaloppet.

Visst är den fin och inspirerande?

Jag har fortfarande svårt att tro att jag åkte tjejvasan för ett år sedan. Men det gjorde jag med stöd och hjälp av min älskade kusin. Hon visste att jag var mogen för den utmaningen innan jag själv visste det. Sedan var det extra roligt att vi åkte i mitt företags namn, Apollo.

Våra fina mössor gjorde att folk ropade Apollo, Apollo efter oss.

Om en månad är det dags för nästa utmaning, halvvasan. Då jag inte fått då mycket snöträning är jag lite nervös. Men det är bra och kommer att göra mig extra taggad. Men det skall bli kul och spännande att utmana sig själv. 

Det som jag saknar i år är en som åker med mig. Men det är säkert meningen att jag skall ta någon lärdom av det.

Starta direkt

Jag har ett trick som oftast fungerar. Jag reser ofta till nya platser och för att inte glömma mina goda vanor hemifrån-så ser jag till att träna direkt dagen efter jag kommit fram. Det sporrar mig.

Det ger dels en bekräftelse att jag faktiskt hållit det jag lovat till mig själv. Det får mig att känna mig duktig.

Det är också roligt att träna i nya omgivningar.

Här i Turkiet är det simning, joggning och promenader som gäller.

Se vilken underbar pool jag simmar i varje morgon innan frukost.

Träningskläder

Nya träningskläder hjälper motivationen. HM har kommit ut med en ny collection i samband med vinterOS. De har dessutom öppnat en affär på Arlanda om en tillfälligt. Bättre än så kan det inte bli. Det är både Sverige och mitt företagsfärger, vackert blå.

Så nu har jag gjort en ny investering på träningsfronten. Det har hjälp mig att komma igång med träningen idag. Det blev både simning och joggning.

Joggat idag...

Det är så skönt att jag och Niclas joggat på stranden idag. Det är första gången jag sprungit på flera veckor. Omgivningarna gör det extra roligt, det gäller att uppskatta det så länge jag har dem.

Första segern att börja träna igen på det nya året. Yes, nu är jag på gång igen...

Starta på nytt.

Nu är jag frisk och det gäller att sätta igång på nytt. Men det är så svårt att ta det första steget. Det är så lång startsträcka varje gång. Men jag skall visa att jag kan. Jag startar imorgon...

På väg att bli frisk...

Äntligen har det börjat vända. Jag är inte så trött längre. Livet har kommit tillbaka och jag blir inte andfådd längre så fort jag går. En till två dagar och jag kan börja träna. Det känns underbart.