Tjejmilen 2012

En väninna till mig sa att det vore kul att springa tjejmilen.

Jag har länge drömt om att kunna springa och har haft en önskan om att själv kunna göra det. Det ser så mysigt ut. Att springande upptäcka världen.

Jag var otränad och hade problem med en hälsporre som inte ville ge med sig. Men vi bestämde oss för att vi 4:a skulle anta utmaningen.

Tiden springer som den alltid har en förmåga att göra. Jag gick mycket men det var först den sista månaden som jag kunde komma igång och löpträna. 

Men tävlingen var en morot, bara tanken att springa en hel mil i sträck är spännande och lite skrämmande. Skulle jag klara det?

Dagen till ära småregnade det och nu i efterhand inser jag att det var bra förutsättningar. Alla i min grupp var pep och själv var jag nervös men klar till min egen utmaning. 

Loppet startade och det gick långsamt i början. Alla skulle komma iväg och hitta sin plats i ledet. Det är häftigt att så många springer sida vid sida och loppet i sig med alla dess människor var en bra sporre. När en äldre kvinna springer förbi mig med lätta steg, blir jag ännu mer taggad. 

Det går 1 km, 2 km, 3 km, 4 km utan större problem. Jag njuter av loppet, springfesten och människorna. 5 km passerar, 6 km och jag inser att jag aldrig sprungit så långt i sträck tidigare. Detta kommer att gå. 7 km tung men ok. 8 km har vi en liten hejarklack från min kusins familj. 9 km nu är jag jättetrött. 

Men min kusin peppar mig och jag ser målet framför mig i mitt huvud. Nu är det bara ren vilja kvar men jag ska i mål. Jag skall fira att jag sprungit min första mil någonsin i mitt liv. 

När vi kommer på upploppet väntar min kusin på mig och vi springer sida vid sida. Vi håller varandras händer över mållinjen och hela mitt väsen exploderar av lycka. Jag klarade det. Jag klarade det faktiskt. Tro det eller ej. Jag har sprungit en mil. En stor del av att jag klarade det beror på stödet från min kusin och mina vänner.

Hur började allt?

Hur går man från att vara totalt otränad soffpotatis till att bli en tränande livsnjutare?

Som så många beslut är det enkelt att tänka och ha en bild hur man vill att livet skall vara. Svårigheten är att gå från tanke till handling.

Det gäller att vara envis, det är tufft i början och det finns så många goda anledningar till att ge upp. Det gäller att ha tålamod, för resultatet tar tid. Det är nästan först när du är beredd att kasta in handduken som du märker något.

Det är de små stegen och vardagsbesluten som gör störst skillnad. Att jag går ut och går/springer fast jag inte har lust och att det regnar. Att äta måttligt och inte ta den extra smörgåsen eller godisbiten utan njuta lagom.

Det är bra att ha ett socialt stöd och uppmuntrande familj och vänner bakom dig. De som står och hejar på och får dig att inse att du faktiskt har gjort något.

Belöningen är att du får feedback på dina egna resultat. Du orkar mer inte bara när det gäller träning utan alla delar i livet.

Sedan gäller det att hitta din sport och det du går igång på och tycker är roligt.

Det handlar inte bara om att prestera i slutändan utan även att ha kul, lära sig att uppskatta sig själv, ge sig själv nya utmaningar och vara sin egen Coach.

Jawbone & runkeeper

Det är toppen, nu samarbetar mina två favorit träningsappar.

Registerar du i runkeeper förs det över till jawbone. Du behöver bara fixa till din inställning.

Nya kloka ord om träning

Kramp i vaden

Jag visste att det skulle komma en dag. Någon form av idrottsskada. Jag är tacksam att det inte är värre och göra allt jag kan för att snabbt vara tillbaka igen.

I lördags var jag sugen på att springa. Jag har börjat komma igång med löpningen igen efter att jag inte kan cykla mer. 

Jag hann springa 1,5 km ungefär och sedan började vaden krampa. Det gick inte att springa längre. Det gick knappt att gå och det hjälpte inte att stretcha. Ville ej ge mig. Tror på rörelse och speciellt när jag just gjort mig illa. Jag började att gå istället. Efter en stund gjorde det mindre ont men så fort jag försökte springa sa vaden nej.

Det var bara att inse att jag fick gå hem och ta det lugnt. Det onda var bättre dagen efter men inte ok. Jag kan inte säga om det är överansträngningeller någon form av brist. Jag simmade igår och det gick bra. Jag är ute och går men jag vågar inte springa igen innan smärtan helt släppt i vaden.

Kloka ord

En vän gav mig bra ord igår,

Som hon hade hört av en träningsläkare.

Det är aldrig försent att börja träna,

Men det är alltid för tidigt att sluta. 

Så kloka ord som handlar om vårt välbefinnande och att vi vill vara friska i hela våra liv.

Jawbone

Jag gillar verkligen min stegräknare. Den motiverar mig att gå mer och smyghöjer mina mål. Se bara denna veckas feedback.

Tänk om vi inte bara träningsmässigt kunde få denna feedback varje vecka utan också på jobbet och privat. Det tror jag skulle få oss att göra mer och komma längre. Men träning mer motivation och jag har bestämt att börja motivera mig på det sättet i alla aspekter av mitt liv.

Springa i olika städer

Jag har ett nytt mål när jag är ute och reser. Jag vill lära känna staden både gående och löpande. 

Jag har nu varit i Helsingfors 3 ggr under en kort period. Jag har inte sprungit tidigare för att det har regnat ganska mycket. Men denna gång var jag beredd. Regnstället blev nerpackat. Det var tur. Imorse när jag skulle ut regnade det igen. Men det spelade ingen roll. Det är skönt att komma ut tidigt på morgonen och se hurben stad vaknar. Det ger en känsla av tillhörighet. 

All träning är bra.

Promenader är bra motion och inte alls att förkasta. Det är ett bra komplement till all annan träning.

För några år sedan hade vi stegräknartävling på jobbet. Det var superkul och inspirerande. Efter det har jag fortsatt att räkna mina steg. Jag har förbrukat flera stegräknare. 

Först hade jag en som skulle sättas på byxorna. Men jag har mest klänning så det fungerade ej så bra. Jag har haft runt halsen och den var bättre för min klädstil. En app i telefonen skulle räkna mina steg men det varianter alltid som jag kom ihåg att ta med telefonen. 

I höstas fick jag nys om ett armband Jawbone som såldes via Apple. Den registerar båda steg och sömn. Du kan även koppla den till matprogram och andra träningsprogram. Den är verkligen super och något som jag kan rekommendera. 

Man får en helhetsbild av sin dag och laddar bara in informationen i mobilen en gång på morgonen när du vaknar och en gång på kvällen när du skall sova. Armbandet är diskret och håller i drygt en vecka innan du behöver lada det igen. Medvetenheten om antalet steg gör att du går mer än tidigare. Igår slog jag mitt personliga rekord. Jag hade flera möten som jag gick till sant att jag och min älskade tog en kvällspromenad.

Cykelperioden är över.

Det är bara att acceptera att cyklingen för i år är över. Det är med sorg i hjärtat som jag säger farväl. 

Men det börjar bli för mörkt och kallt. Jag har dessutom slitit ut omgång bromsar nummer 2 och däcken behöver bytas. 

Jag får ändra träningstaktik. In med mer löpning och styrketräning tills det blir skidsäsong.

Men jag är stolt över att hunnit cykla mer än 200 mil i sommar. Det är en bra början.

Min idol Anders Gyhlenius

Min förebild inom idrotten idag är Anders. 

Han är mannen med järnhård vilja, han gör det han har bestämt sig för, trots tuffa och nästan omöjliga förutsättningar. En vanlig person kan tycka synd om sig själv pga en skada. Han kör den svenska klassikern för 35:e gången full med canser i kroppen. Det inger respekt.

Han är ödmjuk inför varje utmaning och njuter till fullo av varje tävling för han vet inte om det kommer att bli hans sista. I SVTs program En svensk klassiker var han också oerhört duktig att pepp sina meddeltagare och hjälpa dem genom att ge tips och stöd.

Han har gett mig nya tankar kring en tävling. Hur viktigt det är att både njuta, glädjas åt sina framgångar och finnas där för andra. Att inte heller var rädd för att be om hjälp och stöd av andra när man behöver. Det är också han som sa att man aldrig skall bryta ett lopp om man inte blir skadad utan kämpa i det sist.

Anders var min ledstjärna i mina tankar under Lidingöloppet. Jag är så glad att jag har fått tagit del av hans livsöde och jag hämtar kraft ur hans ord, ödmjukhet och styrka.

Dröm om Kebnekajse

Jag drömmer om att gå upp gör Sveriges högst berg. Ett berg på vägen mot högre höjder och mål senare.

Igår startade jag min dröm genom att köpa ett par ordentliga vandrarskor.

Nu skall jag börja gå turer varje vecka för att läsa på och se om jag inte kan göra detta nästa år.

En bra vecka

Jag har haft en bra vecka med varierande träning.

Den senaste månaden har det varit mycket cykling. Det är enkelt när träningen är en del av den daliga rutinen till och från jobbet.

Denna vecka har jag cyklat 2 dagar, så totalt 8 mil och 4 timmars aktivitet. Simmat 1 km i bassäng. Det är så avkopplande, jag skall försöka få in simning 1 gång i veckan nu under vinter. 

Sedan har jag sprungit 2 dagar, totalt 8 km men det känns skönt att börja igen för löpningen har vilat ett tag. Jag springer och njuter nu i början för att koman igång. Njuter av naturen, det mjuka regnet och vara höra mina egna andetag.

Det är skönt att känna att jag är på gång.

Ny månad, kalo mina! Nya träningsmöjligheter.

Jag har en stor svaghet för första dagen i veckan, månaden och året. Då känns det som jag kan starta om. Livet är fullt av nya möjligheter och jag kan starta många bra rutiner. 

Samma sak gäller det när jag börjar något nytt. Det finns ett magiskt skimmer över att göra något för första gången eller på en ny plats. I somras provade jag att springa i en del städer som jag besökte. Det var häftigt att uppleva staden ur ett annat perspektiv.

Nu sitter jag och funderar på vad jag kan starta för bra ny vana denna månad? Komma igång ordentligt med skrivandet igen eller med löpningen? Kommer det att bli snö så jag kan börja åka skidor?